Fantastiska unge!
Vår lilla dotter är helt fantastisk!
Just nu vill jag spendera varenda minut med henne och därför blir bloggen lidande... Jag och Danne har även haft diskussioner om hur mycket bilder vi vill lägga ut på internet på Alma. Kan hända att vi kommer fram till att det inte blir en endaste bild där inte jag eller han också är med? Man har ju hört läskiga historier om bildstölder som fått ofantliga konsekvenser! Så länge får ni ha tålamod och så hoppas jag att jag blir bloggsugen snart =)
En gullig liten historia
Igår fick jag ett mejl:
Hej!
Du vann en av mina aktioner på tradera när jag sålde en babyfilt, rosa-randig på ena sidan och prickig på den andra.
Min dotter har haft den, men inte alls mycket använd, därför trodde jag att den bara var onödig. Kändes lika bra att någon annan fick njuta av den.
Nu är det så att hon är helt ifrån sig, ledsen och saknar sin filt otroligt mycket. Har sagt att vi kan köpa en annan men det är den hon vill ha...:(
Jag undrar nu, och ber dig, om att få köpa tillbaka den. Ge mig ett pris, är desperat och den finns inte kvar att köpa i affären...
Snälla, hör av dig. Hoppas detta går att lösa då min 2-åring är helt ifrån sig...
Såhär svarade jag:
Hej!
Filten är fantastiskt fin och har verkligen kommit till användning hemma hos oss.
Men eftersom jag själv är mamma skär det i hjärtat när jag förstår din och framförallt din dotters frustration!
Självklart får du köpa tillbaka filten men jag har inte en aning om vad jag köpte filten för!?
Sätt in 300:- på mitt konto så tvättar jag filten och skickar den så fort den torkat!!!
Vad har du för adress?
Hoppas din dotter blir glad =)
Mvh/Elina
Tidningskändisar
Alma växer nu så det knakar. Från att ha varit nere på 2700 gram o vänt väger hon nu 3600 gram!! Hon har även lyckats bli 52 cm =)
Idag ska vi fika med de härliga mammorna i mammagruppen och deras bebisar! Första träffen sen förlossningen... 7 prinsessor och 1 prins blev det tillslut. Ska bli så spännande att få se alla guldklimpar =)
Första dagen själva...
Idag har varit första dagen själva för mig, Alma och Mille!
Vi tycker att tillvaron är alldeles förträffligt trevlig alla tre och ser fram emot ett år tillsammans =)
Dagen har spenderats på bästa möjliga sätt:
7.30 tyckte Alma att det var dags att gå upp
Eftersom Danne hade gått ut med Mille innan han stack till jobbet var han trött och valde att ligga kvar i sin korg och dra sig ett tag till...
Satte mig vid nyhetsmorgon och ammade Alma. Världens mysigaste tjej åt och var glad! Jag bestämde mig för att experimentera lite med hennes nuvarande rutiner och valde att vänta med ersättningen tills jag ätit min frukost (min tanke var att hon skulle vara precis nyäten när det blev dags för morgonpromenaden). Alma fick ta plats i babybjörnen på min mage, som hon trivs oerhört bra i, och så kokade jag min gröt. Men Alma tyckte inte att det var någon jättebra idé att vänta med ersättningen vilket resulterade i ett dubbelmatande för min del; Alma och mig själv! (imorgon provar jag att återgå till rutinerna)
9.45 kom vi iväg på promenad efter lite blöjbyte, påklädnad, tandborstning etc. Vi gick genom getingen bort mot svinö och tillbaka. Sammanlagt en runda på 75 minuter som kändes LAGOM lång! Alma sov hela vägen och Mille traskade gladeligen på. Vi stannade vid vattnet och tittade på fåglarna och jag kom på att imorgon ska jag nog ta med mig en liten brödbit att mata dem med...
Vi kom hem och Alma fortsatte sova i vagnen. Jag passade på att skriva några rader om förlossningen i hennes "boken om mig" bok och hann även plocka iordning lite och sätta igång en tvättmaskin. När Alma vaknade ville hon amma, vi satte oss vid tvn och tittade på ett Greys anatomy avsnitt. Min lillasyster har de 6 första säsongerna och jag har planerat att jag ska se alla under min mammaledighet. Det blir ju en hel del tid att sitta och amma =) Jag är egentligen ingen sådan person som följer serier men nu har jag sett 4 avsnitt och är totalfast!
Alma åt och fick sedan ersättning, somnade och sov i 2 timmar.
Då tog jag lunch! Det blev en avancerad måltid: Värmde en bit potatisgratäng som fanns kvar i frysen, öppnade en burk makrill och hellde över ett berg sallad, FIX! Efter mat och sömn gick vi bort till biblioteket. Mille satt fint utanför medan jag och Alma var inne en snabbis. Precis som innan sov hon hela tiden! And still does... det är därför jag kan sitta här och skriva =)
Om en timme kommer Danne hem och då är vi ju inte ensamma längre...
Det här med amning...
Men redan från början har jag haft lite krångel med den biten...
När mjölken inte kom på direkten fick jag små sår på bröstvårtorna och hade vansinningt ont. Började med amningsnapp och det fungerade hyffsat. Trots att jag satt och ammade Alma nästintill jämt hade Alma gått ner för mycket i vikt när det var dags att åka hem från BB. För att hon skulle vända och gå upp i vikt fick jag i uppgift att amma henne var tredje timme och sedan ge henne ersättning efter det. Alma var mätt och go och sov som aldrig förr...
Det var väldigt psykiskt jobbigt den där dagen! Även om jag ammat henne lika ofta innan kändes det som att jag var otillräcklig på något sätt! Eller som att jag fuskade! Ammning skulle ju vara så viktigt för barnet och nu kunde jag inte ge henne så hon blev mätt!?
Alma hade gått upp fantastiskt bra när vi kom tillbaka på återbesök. Hon behövde ersättningen tills min mjölk hade kommit igång ordentligt. Men mer mjölk kom aldrig och det är fortfarande inte tillräckligt för att vår lilla dotter ska bli mätt! Till en början var ångesten STOR! men nu har jag bestämt mig för att strunta i skuldkänslor och bara vara fantastiskt glad över att jag har ett friskt barn i min famn som både vill amma och äta ur flaska...
Nu ammar Alma ungefär var tredje timme och efter det ger jag eller Danne henne ersättning i flaska. Hon är nöjd och glad och för det mesta jag också! Kommer amningen igång snart blir jag lycklig, men annars tror jag att hon kommer bli en frisk tjej i alla fall =)
När lillan kom till jorden...
18.00 stog han redo i dörren för avfärd... "Nej, det här går inte, du får stanna hemma". Han flyttade pallar, hämtade vatten och ringde till förlossningen men vid 20.00 stod jag inte ut längre! Vi ringde farmor Åsa som fick komma och hämta Mille och så bar det av mot förlossningen.
21.00 skrevs vi in och då var jag öppen 3 härliga centimeter. Barnmorskan frågade om jag ville stanna kvar eller åka hem. Tanken på att åka hem gav mig ångest och jag beslutade att stanna kvar (ett klokt beslut förstår jag nu såhär i efterhand).
22.00 Fick jag lägga mig i ett varmt bad med levande ljus, god blåbärsdricka och en fin pojkvän brevid. Det hela kändes faktiskt ganska OK! Jag låg där och kämpade mig igenom värkarna som kom allt tätare.
23.00 gick vattnet i badkaret och kort därefter fick jag erfara RIKTIGA VÄRKAR!
23.15 bestämde jag mig för att försöka gå upp men varje litet steg jag tog innebar en ny värk och jag funderade starkt på om jag inte skulle dra mig hemåt trots allt. Vid undersökningen konstaterade BM att jag var öppen 4 cm och känslan av att bara vilja försvinna blev starkare. Jag var nämligen helt säker på att bebis typ hängde ut och dinglade med huvudet. Fick lägga mig till rätta på britsen i mitt rum och invänta värk efter värk.
23.30 kom dom in med lustgas till mig, jag provade och kräktes som en gud! Usch så fantastiskt fruktansvärt äckligt och samtidigt befriande på något sätt... Jag försökte mig på den där lustgasen under hela förlossningen men den hjälpte inte ett smack!
00.00 gav BM mig akupunktur och jag utbrast (enligt Danne) "Åhh vad härligt att känna en annan smärta". Jag själv minns knappt någonting. Antingen var jag helt borta av smärta eller också gjorde lustgasen sitt, dvs. bedövade mig när värken var borta (som visserligen berodde på att jag andades in för sent.)
00.20 undesöktes jag igen och BM utbrast att jag var öppen 7 cm!!!! Jag hade alltså kämpat på bra och lyckats gå från 4-7 cm på 1 timme (normal för försföderskor är 1 cm/timmen). Men det krävdes några cm till innan bebis kunde titta ut.
01.00 Jag skrek efter bedövning och de förberedde för en EDA, ryggmärgsbedövning. Men bara 15 minuter senare började mina krystvärkar och de fick avboka narkosläkaren. En svag panikkänsla kom krypande då jag insåg att jag skulle föda barn UTAN BEDÖVNING? Någongång här säger jag, som så många andra, att jag inte vill vara med längre. Att jag nog tar och struntar i det här med att föda barn... Too late
01.26 startade mina krystvärkar. "Det hela går fort" säger BM och jag trycker på för kung och fosterland... För första gången sen jag fick lustgas kände jag att jag faktiskt var med och kunde kontrollera mig själv. Att jag var medveten om vad som hände och att jag hade en viktig uppgift att fullfölja.
32 minuter senare, den 25 mars 01.58, ligger lilla Alma på mitt bröst!
Världens vackraste flicka med ljust fjunigt hår och stora, fina ögon som snabbt tittade upp på mig. Allt gick så fort att jag just då knappt kunde ta till mig att det var mitt barn. Att det var henne jag hade burit på i magen i 9 månader? Helt ofattbart! Danne klippte navelsträngen och sedan fick han bada henne. Efter det fick vi äntligen vara själva med vår lilla tös som låg vackert och sov! Vi åt den berömda frukostbrickan och var mäktigt stolta!
Eftersom Almas hand tittade ut samtidigt som huvudet blev det en liten bristning som fick lappas ihop med ett stygn. Men med denna underbara varelse i min famn var det inget jag reagerade över. Sammanlagt var jag inne på förlossningen i 5 timmar och min aktiva fas varade i 3 timmar. Enligt normalkurvan för förstföderskor brukar den aktiva fasen ta mellan 8 och 10 timmar så jag får nog vara glad över att Almas och mitt teamwork fungerade så himla bra! Och vet ni vad... Jag skulle kunna göra om alltihop imorgon igen =D
