Att inte kunna vänta...
Varför kan jag inte bara sluta med att kånka runt på möbler, hänga upp gardiner och förflytta mattor?
Jag kämpar på tills magen säger STOPP OCH BELÄGG NU MÅSTE DU VILA! och då är det liksom redan försent, då har jag redan fått ont!
Igår förberedde jag plats för det nya bordet som förhoppningsvis kommer idag... Ja ni kan ju tänka er själva hur det såg ut? Jag har dammsugit hela lägenheten och alla mattor för att kunna förflytta dom (prova nya placeringar) utan att en massa smuts far runt. Hua så tungt med en 10 kg bula på magen!
När vi bodde på kungsgårdsvägen gjorde jag något helt ofattbart. Jag bytte plats på sovrummet och matrummet. Ja, jag flyttade såklart inga väggar men jag kånkade runt på möblerna genom hela lägenheten SJÄLV. Vår 140 säng var tung som bly och matsalsbordet var fruktansvärt otympligt... En hel dag höll jag på men när Danne kom hem var allt klart - FINITO! Jag var visserligen inte gravid men ont i ryggen fick jag vill jag lova!
Att vänta på bättre tider är inte riktigt mitt motto och det vet jag att många kan intyga. Vill jag ha en ny lampa - då åker jag bums och köper en. Vill jag ha en möbel på ett annat ställe - Ja, då flyttar jag den (Om det så krävs våld).
Men det finns en sak som jag inte gör själv - BORRAR. Jag har någon slags skräck för att borra. Är så rädd att något ska bli fel, jag har så kallad BORRSKRÄCK! Om jag provat ALLT (Det mesta vi har på väggarna hänger på en liten spik) så får jag minsann vänta tills någon kommer hem och borrar åt mig. För några hål på fel ställen eller sönderborrade ledningar vill jag inte vara orsak till!
Jag kämpar på tills magen säger STOPP OCH BELÄGG NU MÅSTE DU VILA! och då är det liksom redan försent, då har jag redan fått ont!
Igår förberedde jag plats för det nya bordet som förhoppningsvis kommer idag... Ja ni kan ju tänka er själva hur det såg ut? Jag har dammsugit hela lägenheten och alla mattor för att kunna förflytta dom (prova nya placeringar) utan att en massa smuts far runt. Hua så tungt med en 10 kg bula på magen!
När vi bodde på kungsgårdsvägen gjorde jag något helt ofattbart. Jag bytte plats på sovrummet och matrummet. Ja, jag flyttade såklart inga väggar men jag kånkade runt på möblerna genom hela lägenheten SJÄLV. Vår 140 säng var tung som bly och matsalsbordet var fruktansvärt otympligt... En hel dag höll jag på men när Danne kom hem var allt klart - FINITO! Jag var visserligen inte gravid men ont i ryggen fick jag vill jag lova!
Att vänta på bättre tider är inte riktigt mitt motto och det vet jag att många kan intyga. Vill jag ha en ny lampa - då åker jag bums och köper en. Vill jag ha en möbel på ett annat ställe - Ja, då flyttar jag den (Om det så krävs våld).
Men det finns en sak som jag inte gör själv - BORRAR. Jag har någon slags skräck för att borra. Är så rädd att något ska bli fel, jag har så kallad BORRSKRÄCK! Om jag provat ALLT (Det mesta vi har på väggarna hänger på en liten spik) så får jag minsann vänta tills någon kommer hem och borrar åt mig. För några hål på fel ställen eller sönderborrade ledningar vill jag inte vara orsak till!
Kommentarer
Trackback
