Första dagen själva...

Idag har varit första dagen själva för mig, Alma och Mille!
Vi tycker att tillvaron är alldeles förträffligt trevlig alla tre och ser fram emot ett år tillsammans =)

Dagen har spenderats på bästa möjliga sätt:
7.30 tyckte Alma att det var dags att gå upp
Eftersom Danne hade gått ut med Mille innan han stack till jobbet var han trött och valde att ligga kvar i sin korg och dra sig ett tag till...
Satte mig vid nyhetsmorgon och ammade Alma. Världens mysigaste tjej åt och var glad! Jag bestämde mig för att experimentera lite med hennes nuvarande rutiner och valde att vänta med ersättningen tills jag ätit min frukost (min tanke var att hon skulle vara precis nyäten när det blev dags för morgonpromenaden). Alma fick ta plats i babybjörnen på min mage, som hon trivs oerhört bra i, och så kokade jag min gröt. Men Alma tyckte inte att det var någon jättebra idé att vänta med ersättningen vilket resulterade i ett dubbelmatande för min del; Alma och mig själv! (imorgon provar jag att återgå till rutinerna)

9.45 kom vi iväg på promenad efter lite blöjbyte, påklädnad, tandborstning etc. Vi gick genom getingen bort mot svinö och tillbaka. Sammanlagt en runda på 75 minuter som kändes LAGOM lång! Alma sov hela vägen och Mille traskade gladeligen på. Vi stannade vid vattnet och tittade på fåglarna och jag kom på att imorgon ska jag nog ta med mig en liten brödbit att mata dem med...

Vi kom hem och Alma fortsatte sova i vagnen. Jag passade på att skriva några rader om förlossningen i hennes "boken om mig" bok och hann även plocka iordning lite och sätta igång en tvättmaskin. När Alma vaknade ville hon amma, vi satte oss vid tvn och tittade på ett Greys anatomy avsnitt. Min lillasyster har de 6 första säsongerna och jag har planerat att jag ska se alla under min mammaledighet. Det blir ju en hel del tid att sitta och amma =) Jag är egentligen ingen sådan person som följer serier men nu har jag sett 4 avsnitt och är totalfast!
Alma åt och fick sedan ersättning, somnade och sov i 2 timmar.

Då tog jag lunch! Det blev en avancerad måltid: Värmde en bit potatisgratäng som fanns kvar i frysen, öppnade en burk makrill och hellde över ett berg sallad, FIX! Efter mat och sömn gick vi bort till biblioteket. Mille satt fint utanför medan jag och Alma var inne en snabbis. Precis som innan sov hon hela tiden! And still does... det är därför jag kan sitta här och skriva =)
Om en timme kommer Danne hem och då är vi ju inte ensamma längre...


Det här med amning...

Det är så mysigt att Amma, det är det verkligen!
Men redan från början har jag haft lite krångel med den biten...
När mjölken inte kom på direkten fick jag små sår på bröstvårtorna och hade vansinningt ont. Började med amningsnapp och det fungerade hyffsat. Trots att jag satt och ammade Alma nästintill jämt hade Alma gått ner för mycket i vikt när det var dags att åka hem från BB. För att hon skulle vända och gå upp i vikt fick jag i uppgift att amma henne var tredje timme och sedan ge henne ersättning efter det. Alma var mätt och go och sov som aldrig förr...

Det var väldigt psykiskt jobbigt den där dagen! Även om jag ammat henne lika ofta innan kändes det som att jag var otillräcklig på något sätt! Eller som att jag fuskade! Ammning skulle ju vara så viktigt för barnet och nu kunde jag inte ge henne så hon blev mätt!?

Alma hade gått upp fantastiskt bra när vi kom tillbaka på återbesök. Hon behövde ersättningen tills min mjölk hade kommit igång ordentligt. Men mer mjölk kom aldrig och det är fortfarande inte tillräckligt för att vår lilla dotter ska bli mätt! Till en början var ångesten STOR! men nu har jag bestämt mig för att strunta i skuldkänslor och bara vara fantastiskt glad över att jag har ett friskt barn i min famn som både vill amma och äta ur flaska...

Nu ammar Alma ungefär var tredje timme och efter det ger jag eller Danne henne ersättning i flaska. Hon är nöjd och glad och för det mesta jag också! Kommer amningen igång snart blir jag lycklig, men annars tror jag att hon kommer bli en frisk tjej i alla fall =)

När lillan kom till jorden...

Den 24 Mars började jag få kraftigare och kraftigare värkar. Redan dagen innan hade vi varit inne på förlossningen pga. värkar där det bekräftades att bebis var på väg ut men att det kunde dröja upp till ett dygn innan allt satte igång på riktigt. Jag fick morfin med mig hem och lyckades sova några timmar. Klockan 17.00 dagen efter kände jag att nåt var på gång men eftersom jag inte hade en aning om hur ont det faktiskt skulle göra innan det var dax att åka in till BB valde jag att härda ut... Danne gjorde sig redo för att repa med bandet och lovade att vara hemma till 20.00.
18.00 stog han redo i dörren för avfärd... "Nej, det här går inte, du får stanna hemma". Han flyttade pallar, hämtade vatten och ringde till förlossningen men vid 20.00 stod jag inte ut längre! Vi ringde farmor Åsa som fick komma och hämta Mille och så bar det av mot förlossningen.

21.00 skrevs vi in och då var jag öppen 3 härliga centimeter. Barnmorskan frågade om jag ville stanna kvar eller åka hem. Tanken på att åka hem gav mig ångest och jag beslutade att stanna kvar (ett klokt beslut förstår jag nu såhär i efterhand).

22.00 Fick jag lägga mig i ett varmt bad med levande ljus, god blåbärsdricka och en fin pojkvän brevid. Det hela kändes faktiskt ganska OK! Jag låg där och kämpade mig igenom värkarna som kom allt tätare.

23.00 gick vattnet i badkaret och kort därefter fick jag erfara RIKTIGA VÄRKAR!

23.15 bestämde jag mig för att försöka gå upp men varje litet steg jag tog innebar en ny värk och jag funderade starkt på om jag inte skulle dra mig hemåt trots allt. Vid undersökningen konstaterade BM att jag var öppen 4 cm och känslan av att bara vilja försvinna blev starkare. Jag var nämligen helt säker på att bebis typ hängde ut och dinglade med huvudet. Fick lägga mig till rätta på britsen i mitt rum och invänta värk efter värk.

23.30 kom dom in med lustgas till mig, jag provade och kräktes som en gud! Usch så fantastiskt fruktansvärt äckligt och samtidigt befriande på något sätt... Jag försökte mig på den där lustgasen under hela förlossningen men den hjälpte inte ett smack!

00.00 gav BM mig akupunktur och jag utbrast (enligt Danne) "Åhh vad härligt att känna en annan smärta". Jag själv minns knappt någonting. Antingen var jag helt borta av smärta eller också gjorde lustgasen sitt, dvs. bedövade mig när värken var borta (som visserligen berodde på att jag andades in för sent.)

00.20 undesöktes jag igen och BM utbrast att jag var öppen 7 cm!!!! Jag hade alltså kämpat på bra och lyckats gå från 4-7 cm på 1 timme (normal för försföderskor är 1 cm/timmen). Men det krävdes några cm till innan bebis kunde titta ut.  

01.00 Jag skrek efter bedövning och de förberedde för en EDA, ryggmärgsbedövning. Men bara 15 minuter senare började mina krystvärkar och de fick avboka narkosläkaren. En svag panikkänsla kom krypande då jag insåg att jag skulle föda barn UTAN BEDÖVNING? Någongång här säger jag, som så många andra, att jag inte vill vara med längre. Att jag nog tar och struntar i det här med att föda barn... Too late

01.26 startade mina krystvärkar. "Det hela går fort" säger BM och jag trycker på för kung och fosterland... För första gången sen jag fick lustgas kände jag att jag faktiskt var med och kunde kontrollera mig själv. Att jag var medveten om vad som hände och att jag hade en viktig uppgift att fullfölja.

32 minuter senare, den 25 mars 01.58, ligger lilla Alma på mitt bröst!
Världens vackraste flicka med ljust fjunigt hår och stora, fina ögon som snabbt tittade upp på mig. Allt gick så fort att jag just då knappt kunde ta till mig att det var mitt barn. Att det var henne jag hade burit på i magen i 9 månader? Helt ofattbart! Danne klippte navelsträngen och sedan fick han bada henne. Efter det fick vi äntligen vara själva med vår lilla tös som låg vackert och sov! Vi åt den berömda frukostbrickan och var mäktigt stolta!



Eftersom Almas hand tittade ut samtidigt som huvudet blev det en liten bristning som fick lappas ihop med ett stygn. Men med denna underbara varelse i min famn var det inget jag reagerade över. Sammanlagt var jag inne på förlossningen i 5 timmar och min aktiva fas varade i 3 timmar. Enligt normalkurvan för förstföderskor brukar den aktiva fasen ta mellan 8 och 10 timmar så jag får nog vara glad över att Almas och mitt teamwork fungerade så himla bra! Och vet ni vad... Jag skulle kunna göra om alltihop imorgon igen =D

HEMMA

I söndags eftermiddag kom vi hem med lilla Alma. Hon är helt perfekt och alldeles bedårande! Att komma hem har inneburit att ställa om sitt liv helt och det finns inte mycket tid till så mycket mer än att ta hand om vår underbara dotter! Just nu vill jag faktiskt inte göra något annat ändå... Ni är många som vill komma och hälsa på men just nu behöver vi bara smälta allt som hänt och bara få VARA!
Alma brås på sin far och vill väldigt gärna sova!!!



Nu stänger vi in oss i vår lägenhet och kommer inte ut på ett par dagar :P
Så småningom kommer förlossningsberättelsen, det lovar jag!
Kram på er


Ur en pappas synvinkel

Det har minst sagt hänt en del under det senaste dygnet. Elina ligger nu på BB med vår nyfödda dotter och jag är hemma en snabbis för att hämta en matlåda, blogga och köpa en liten present.

Klockan 2100 i går kväll sa Elina "nu klarar jag inte mer, nu åker vi". Hon hade haft regelbundna värkar i ett dygn och nu kände hon att det var dags. Jag ringde först till min underbara mor som erbjudit sig att passa Milton, sedan till förlossningen. Ni är så välkommna fick jag till svar.
Efter min knappt godkänd körning till sjukhuset av Elina, blev vi omhändetagna på förlossningen. Där blev hon först undersökt av en barnmorska som konstaterade att Elina var öppen 3cm. Vi blev erbjudna att åka hem igen men det var det inte tal om från Elinas sida. Istället fick hon ett varmt bad med tända ljus som skulle hjälpa till på traven. 

Efter en timmes badande hade klockan blivit 2300. Värkarna blev allt kraftigare och tillslut gick vattnet. När hon knappt kunde ta sig upp ur badkaret pga värkan kände jag mig riktigt maktlös. Väl inne i förlossningsrummet konstaterade barnmorskan att hon var öppen 4cm. Hon fick syrgashjälp och arkepungtur. Elina började kämpa som en elitidrottare och klockan 0158 kom bebisen ut.
Först blev jag rädd att bebis inte skulle vara fullt frisk och jag vågade inte riktigt titta. Men när skriket började och Elina fick bebis på magen i ett litet knyte släppte det.
Är det den här underbara lilla varelse som legat inne i magen o sparkats? Har aldrig kännt sån värme innombords förrut. 
Elina och jag tittade på varandra och log. Den glädjen och stämmningen kan jag inte beskriva i ord.
Jag tvättade bebis innan vi fick ett eget rum på BB.

Efter vi ätit frukost i morse ringde jag till Babyproffsen och sa stolt: " Daniel heter jag och jag tänkte hämta min barnvagn idag!". Det hade jag längtat efter!

Allt har gått som en dröm och vi alla tre mår toppen. Nu har jag tyvärr inte tid att skriva mer för jag ska tillbaks till BB och byta min första blöja på Alma. Ska köpa något riktigt fint till Elina oxå.

Tjohooooooo!

     

Vår lägenhet!

Har ju lovat att lägga ut bilder på lägenheten när den är klar... Idag har jag insett att jag aldrig blir klar med att inreda och därför får ni nu se bilder på de rum som är någolunda färdigställda.

Sovrum
Före


Efter

De fina fina stolarna har pappas farfar byggt och de är perfekta att slänga kläderna på! Förutom bebis vagga så är det andra "gamla" möbler. (Sänggaveln har min mamma gjort)


Kök
Före


Efter

Just nu ligger en provisorisk matta á la Kupan (25 kr) under bordet. Men jag sparar till en Horredsmatta... I övrigt är allt annat gammalt och utslitet, förutom fönsterlamporna som jag avgudar - 149 kr/st på Clas ohlson


Hall
Före

Efter

En kväll målade vi över de fruktansvärda tapeterna i en hederlig champinjon-färg. Min "ståspegel" har blivit av med fötterna och pryder nu väggen istället. I hallen har vi lagt en bauta dörrmatta där både Mille och barnvagn kan stå och torka =) (Ibland går funktion helt enkelt före fägring!)


Badrum
Före

Efter

Inte så mycket att tillägga förutom att I LÖÖVE att ha tvättmaskin!! Där kommer förövrigt det fina skötbordet pappa har byggt att pryda. Ni ska få se...

Kvar att visa är vardagsrummet och det som sedan ska bli bebis rum. Vardagsrummet saknar en del detaljer för att klara av att visas i dagsljus och likaså barnrummet som egentligen bara har blivit möbelförvaring... Jag återkommer med bilder senare. Kan bara visa en bild på en fantastisk kommod som jag lånat/ärvt av min mamma. Den ska få en alldeles speciell plats i barnrummet såsmåningom...


Godmorgon

Nu har jag varit vaken 2,5 timme. Sen klockan 04.00 cirka. Jag har så svårt att sova! Danne åkte till jobbet vid halv 6 och efter det har jag hunnit äta frukost, gå ut med Mille och betala räkningar... Just nu sitter jag och väntar på att skatteverkets hemsida ska öppna (07.00) så jag kan få se min deklaration! Kan väl knappast ha sån tur att jag får tillbaka över 10 000 som förra året? Idag står dammsugning på listan i övrigt tänkte jag nog bara föda barn faktiskt :P

Igår vallades jag ordentligt! Matilda underhöll mig på förmiddagen med hansa city, men jag fick tyvärr säga upp umgänget ett tag för att inta soffläge, tröttheten var STOOOR! På eftermiddagen åkte Danne och jag in till stan och kollade på smycken! Jag ska välja (i samråd med honom) ett smycke jag vill ha i födelsedagspresent. Hittade en fantastisk ring från Astrid & Agnes och en annan från opera & Co som jag väljer mellan. Måste dock vänta tills bebis kommer eftersom mina korvfingrar kräver några storlekar större just nu... Därefter tog vi en mysig fika på Kullzenska! Lyckades på kvällen gå på en 30 minuters promenad också vilket tyvärr inte ledde till något barnafödande. Men ikväll ska vallningen fortsätta och då hoppas jag på resultat =)

Tjingeling

Min graviditet!

När min graviditet startade är jag inte alls säker på men den 14 Juli, efter en kräkorgie som hette duga, gjorde jag sammanlagt 3 graviditetstest som ALLA visade positivt! Min första tanke var "åh herregud hur gör man nu?" Det kändes overkligt och jag blev hypernervös men känslan byttes snart ut mot en oerhörd förväntan och lycka! Jag berättade självklart för Danne först, oromantiskt nog i vår soffa när han kom hem från jobbet. "Du ska bli pappa" och efter det har jag sett lyckostjärnor i hans ögon varje dag! Efter Danne var det Fialutt som fick veta den stora nyheten. Hon frågade rakt ut och då kunde jag ju inte säga nej!? Därefter blev nyheten känd för familjen och några andra nära vänner som inte tycktes bli förvånade?



Jag mådde fruktansvärt illa de 10 första veckorna och funderade starkt på vad jag gett mig in på... Tanken på att pausa skolan gjorde mig också orolig! Jag var helt enkelt inte sådär överlycklig som jag trodde att man skulle vara! Men så någon gång i graviditetsvecka 12 vände det hela. Troligtvis för att nyheten blev känd för de flesta och jag äntligen kunde börja prata om det fantastiska som väntade! I vecka 16 åkte vi till Gran Canaria och vilade upp oss ordentligt. Magen putade lite gulligt och jag var stolt över den lilla krabaten som sakta men säkert gjorde sig mer och mer synlig!



Nästa milstolpe blev ultraljudet i vecka 18. På något sätt var det då man fick bekräftelse på att man faktiskt hade en liten bebis i magen. Vårt underverk var svår att få på bild och ville inte vrida på sig i onödan. Allt såg helt perfekt ut enligt Barnmorskan och när armarna och benen sprattlade till lite var lyckan total!



Det var efter ultraljudet som jag upplevde att magen började växa på riktigt! Jag minns så väl när Danne första gången sa "oj, vilken stor mage du har fått". Det var i vecka 20 och då hade jag lyckats gå upp hela 5 kg redan! Vi började med att sjunga vår godnattsång för magen(som vi gör fortfarande) eftersom vi förstod att bebis faktiskt kan höra oss! I samma veva började jag tok-fönstershoppa bebiskläder och bebissaker. Försökte verkligen att hålla fingrarna i styr men ett och annat fick ändå följa med hem. Redan i november beställde vi barnvagnen, Emmaljunga city cross limited edition, mest för att den färgen enbart fanns i 200 exemplar och jag kunde inte motstå den!



Den 9 november kände jag för första gången små rörelser i magen. Det var i vecka 21 och jag hade varit orolig i 2 veckor över att jag inte känt något, även om barnmorskan sa att det var helt normalt! Jag låg i sängen på kvällen och skulle sova. Jag buffade lite på magen eftersom jag så gärna ville känna bebisens rörelser och som ett mirakel buffade han/hon tillbaka. Det var en fantastisk lättnad och häftig känsla även om det bara kändes "inuti". Jag ville så gärna att Danne skulle känna det jag kände men bebis drog ut lite på det... MEN den 28 november (vecka 24) lyckades han känna bebis rörelser för första gången, först med handen mot magen och sedan också med kinden. ÄNTLIGEN!



Veckorna fortsatte och jag kände mig oerhört pigg och glad. Inga jobbiga gravidsymptom utan bara en oerhört stor längtan och stolthet över magen! Jag befann mig ofta i en drömvärld och funderade på namn, förlossningen och framtiden med en bebis. Alla tankar var positiva och jag var glad och förväntansfull! I vecka 30 började ryggen värka och magen blev mer "i vägen". Vi flyttade in till stan igen och flytten var oerhört ansträngande på grund av 12 kg+, värkande fogar, sparkande bebis och tung andning. Därefter mådde jag lite sämre psykiskt, Jag ville ha ordning på allt i lägenheten snabbt eftersom bebis faktiskt kunde komma ut när som helst! Jag flyttade möbler, tvättade bebiskläder, sorterade i garderober, skåp och lådor. Med Danne som moraliskt stöd och åtskilliga turer till Ikea lyckades vi ändå få fint i lägenheten ganska snabbt och jag lugnade ner mig! Med facit i hand hade jag gärna flyttat en annan tidpunkt i livet =)



I vecka 37 började sammandragningarna allt tätare. Jag tror också att jag då upplevde de första förvärkarna. Förlossningen började kännas nära och BM berättade att huvudet var FIXERAT och att bebis faktiskt var redo att titta ut. Vi packade bebisväskan och jag började förbereda mig mentalt på den stora händelsen! Bebis började "borra" sig neråt och jag fick jättesvårt att sova! Nässelutslag, oerhörd klåda och inflammerad navel gjorde inte det lättare att sova! Sluttampen på skolan blev tung men den 8 Mars lämnade jag in mitt sista arbete och jag var FRI och kunde fokusera helt på bebis!



Vecka 39 och 40 mådde jag fantastiskt bra! Total viktuppgång 18 kg och fortfarande ingen oro över förlossningen!
Under hela graviditeten har jag inte en enda sekund varit orolig över den. Jag har heller inte haft några jättejobbiga fysiska krämpor och mått oerhört bra psykiskt! Danne och jag har läst böcker, tillsammans och var för sig och vi är fantastiskt redo för vår lilla plutt! Väntan är olidlig men längtan obeskrivlig... Tänk att vi om några dagar har ansvar över ett litet liv. Ett liv som vi har skapat och som är beroende av oss! Ett liv som legat och växt i min mage i 9 månader och som bara väntar på att få bli älskat!


Vecka 41

Jaha, då har man "gått över tiden"! Visserligen bara cirka 8 timmar än så länge :P Jag har haft några små förvärkar igår natt och konstant sammandragningar men annars mår jag som fisken i vattnet och därför tror jag tyvärr att bebis kan dra ut på tiden... Det är så långtråkigt att vänta!! Vila, vila, vila rekommenderas men det är inget jag gillar. Jag vill vara igång och helst hela dagarna. Dannes bil är trasig så han fick ta volvon till jobbet idag. Detta innebär att jag i stort sett är fast här i oxhagen eftersom långa promenader inte är att tänka på. what to do, what to do? Förbereda sig inför förlossningen är ett annat tips men jag är så totalredo man kan bli.

Vecka 41 www.minbebis.com
Det händer inte så mycket med din bebis de sista dagarna innan förlossningen. Det är trångt i magen och bebisen förbereder sig på förlossningen. Cirka 4 procent av alla barn i Sverige föds förre vecka 38 och lika många efter vecka 42. Din barnmorska kommer att boka in en tid för igångsättning om din bebis inte kommer ut innan 42 fulla veckor

Fördelar med att gå på övertid
  • Försök att njuta av tiden du går på "övertid" och vila.
  • Du får lite extra tid på dig att förbereda dig själv inför förlossningen
  • Din kropp hinner förbereda sig på förlossningen
  • Livmodertappen blir mjuk och öppnar sig
  • Hormonet relaxin mjukar upp dina bäckenfogar
  • En förlossning som startat av sig själv är bäst så länge graviditeten har varit komplikationsfri

Dagen D

Idag är det dagen D
Dagen vi väntat på i 9 månader
Och det är inte bara för att jag fyller 23 år, HIPP HIPP HURRA!
Nej utan för att idag är dagen då bebis är beräknad!
Hittills har jag inte märkt ett endaste litet tecken på att han/hon skulle vara påväg ut... Dagen är inte slut än, men jag tror nog det dröjer några dagar till!
Barnmorskan sa i fredags att bebis kommer vilken dag som helst och hon gissade på att det i alla fall skulle ta max en vecka till. Men jag vet inte om jag vågar lita på henne? Danne tror att bebis kommer ikväll, jag tippar på den 22. Vi får se, vi får se!

En fantastisk födelsedag har jag haft hittills och jag VET att den fortsättningsvis kommer vara lika bra =) Tack för fina kort och SMS. Jag lovar att bjuda in till kalas så fort jag är lite smidigare!!!

Dagens äventyr!

Imorse vann jag 1000 riksdaler!!
Varför då?
Jo, för att 70 x 14,24 = 996:-

Det har kommit en ny radiokanal till staden, Rockklassiker, och Danne avgudar den! Han sitter och diggar hela dagarna i sin lastbil. Och imorse skulle de ge en ledtråd till en bensinmack där man kunde tanka gratis i en timme - Mellan 8.00 och 9.00 imorse! Eftersom han jobbar fick jag i uppgift att vara startklar i bilen när ledtråden skulle avslöjas. And so I did...

"Macken ligger i en tvåvägskorsning där ena gatan får en att tänka på en mäktig man och den andra är ett vädersträck", AHA tänkte jag OKQ8 Borgmästargatan-norra vägen måste det vara - Macken som ligger bara något kvarter bort från vår bostad, DEN GYLLENE MACKEN! Jag var där på 2 röda och lyckades hamna femma i kön. Efter bara någon minut var det totalkaos i hela centrala Kalmar men jag stod tryggt intryckt inne på macken och väntade på min tur. Bensinlampan lyste vackert Gul som aldrig förr och jag behövde inte ens kliva ur bilen... Utanför stod Hjalle & Heavy och filmade, lokaltidningarna fotade och jag hånlog för mig själv åt de miljoner andra bilar som inte skulle ha en chans att få en endaste droppe 95 oktanig himmelsdryck.  När jag körde ut med min fulltankade feting volvo (som för övrigt tar cirka 10 min att fylla, mohaha) gjorde jag silviavinken åt kön hela vägen hem!

http://www.ostran.se/nyheter/kalmar/laang_koe_till_gratis_bensin_i_kalmar




HAHA

Säg hej till vår nya familjemedlem...
Danielli


BB-väskan

Är det lustigt att man längtar till förlossningen när BB-väskan ser ut såhär:


Nu är det ju så att det mesta har jag packat till Danne...Jag lovar!! Jag vet inte alls om man är sugen på att äta Bragokex och dricka Mer när man ligger och krystar men OM så skulle vara fallet så finns det i alla fall =) Hade tänkt slänga ner några bananer också men är rädd att de ruttnar om ankomsten drar ut på tiden! Ett och annat äpple kanske man får slänga ner för att ge ett bra intryck hos barnmorskorna!?

Glad!!

Ikväll är jag GLAD! Det känns som att allting bara går min väg hela tiden. Jag har en fantastisk sambo som numera jobbar regelbundna tider, en bebis i magen som kommer ut när som helst han eller hon behagar, en fin lägenhet jag trivs i och en mysig vovve att längta hem till! Men idag är jag lite extra glad pga. följande 4 händelser:

1. Precis hemkommer från en fantastiskt trevlig och smarrig födelsedagsFika i goda vänners sällskap! Det bjöds på nybakade kanelbullar, cupcakes och andra småkakor! Det är bara att svulla, det syns ju knappast liksom...

2. Har nu fått besked om min föräldrarpenning från Försäkringskassan. Efter en tids bråkande har jag nu ändrat min inställning till dom eftersom de behagar skänka mig 1500:- mer i månaden än vad jag hade räknat med... Vilket innebär samma summa som med bidrag och fullt lån från CSN - Med den lilla skillnaden att ALLT ÄR BIDRAG! Jag kommer bli rik(Med en viss underton av ironi)!

3. Imorgon kommer Hagbloms färg och tapetserar i vårt sovrum! Jag var lite orolig över att de skulle hit och greja mitt i allt ammande men nu hinner allt bli klart INNAN bebis anländer. Jag längtar efter att få iordning på riktigt i kammaren...

4. Ikväll är det VIP-kväll på Jula. 10% rabatt på det man handlar, men det skiter jag i för jag ska inte handla något! NEJ, anledningen till att jag ska dit är för GRATIS SMÖRGÅSTÅRTA! Hoppas innerligt att man får skära sin bit själv, annars brukar bitarna vara så små... Men vem kan vägra en höggravid kvinna i sina bästa år 2 bitar? (I värsta fall känner jag Sofie och hon ska jobba ikväll)

Fobier

Idag såg jag ett intressant inslag i godmorgon Sverige...

Jag har en fruktansvärd spindelfobi. Jag kan inte titta på bilder med spindlar och får panik om jag ser en spindel. Jag vet att min fobi inte är något ovanligt men det betyder inte att det inte är något allvarligt! Det värsta som finns är människor som inte förstår, eller som tror att man bara överdriver/fejkar, eller ännu värre -de som tycker det är kul att retas! Min fobi är ett oerhört handikapp för mig även om jag vet att jag kanske inte direkt dör av att vara i närheten av de små krypen. Jag lyckas se dem överallt, det är som att jag ständigt är uppmärksam och kontrollerar varenda rum innan jag kliver in i...

Mamma brukar berätta en historia om mig som alla skrattar åt (även jag)! Jag hade flyttat hemifrån till egen lägenhet i Karlskrona och en kväll ringde jag till mamma och grät av rädsla över en spindel som satt i mitt fönster. Jag minns att jag satt uppkrupen i sängen och stirrade på en stor svart spindel som smidde hemska planer i sitt nät. Mamma försökte lugna mig och få mig att inse att den inte skulle göra mig något ont... Efter en stunds terapi utan lugnande effekt på mig sa hon ungefär "men du får väl försöka ha ihjäl den då" varpå jag svarar "Men det går ju inte - den sitter utanpå fönstret"! Då förstår ni min fobi!

Programmet handlade om just spindelfobi och jag fick en alldeles förträfflig förklaring till min fobi som nästan gör att jag blir stolt! Fobier är ett ärvt beteende från våra förfäder. Förr var fobier ett sätt att överleva eftersom det krävdes ständig uppmärksamhet mot t.ex. giftiga spindlar. Många människor har kvar det betingade systemet som förknippar rädsla med sådana situationer som utgjorde ett hot eller fara för överlevnad i den miljö där människan utvecklades. Den smarta forskaren som pratade sa att det egentligen bara var en sund reaktion även om den idag kanske inte behövs. Med andra ord - vi med spindelfobi är överlevare!!! så det så...


Hormoner o sånt

Idag har jag gråtit massor och sedan skrattat åt hur fjantig jag varit som gråtit... Det är rätt så intressant när man själv inser att man inte är som man ska och att man reagerar konstigt! Hormonerna är på tipp topp med andra ord!

Varför jag grät:
Hade planerat att fortsätta min storstädning idag... Igår plockade jag i skåp och lådor, organiserade och sorterade! Idag var det dammning, dammsugning och moppning på listan. Vaknade vid sju imorse och kände mig Fit for Fight. MEN vad får jag se? Danne har slängt den sista dammsugarpåsen utan att köpa nya eller meddela mig att köpa nya OCH man kan inte dammsuga utan påse! Hela min värld rasade samman. "Jaha, vad ska jag nu göra idag?" Ringde till min kära man och beklagade mig. Han försökte rädda situationen genom att tala om hur gärna han ville dammsuga i eftermiddag efter att han köpt nya påsar. Han bad så mycket om ursäkt och försökte komma med tusen idéer på vad jag kunde hitta på istället - Inget kändes viktigt nog att lägga ner tid på! Det kändes som att hela världen var emot mig!
Insåg efter en stunds depp att jag var fruktansvärt fjantig som satt och grät över att inte få dammsuga! Torkade tårarna och gick ut en stund i solen med Mille. Om en stund kommer Danne hem. Då ska vi köpa dammsugarpåsar och sen kan jag dammsuga hela eftermiddagen! WIHOOO

Milles syster

Någon som går i "köpa hund tankar"?
I så fall kan jag tipsa om att Milles syster Freja är till salu!

http://www.blocket.se/halland/Charmig_blandrastik_leonberger_samojed_32587937.htm?ca=18&w=3

Fantastiskt fin!

Vecka 40

Nu är det sista veckan innan BF - 20 Mars, PÅ SÖNDAG!
Om bebis vägrar komma ut blir jag igångsatt 2 veckor efter det men det hoppas jag verkligen inte!
Tänk att jag snart har varit gravid i 9(10) månader. Kvar är "bara" mitt livs största utmaning och jag är så redo man kan bli... Välkommen till världen precis när du känner för det (gärna idag). Bebisväskan är packad, jag har läst ut alla mina gravidböcker, vaggan är bäddad, skötbordet är klart och bebiskläderna är tvättade, strukna och ligger på plats. Idag ska jag storstäda lägenheten, köpa en pedalhink och blöjor och sy igen hålet på mina mammamjukis (tror jag kommer vilja ha dem på vägen till BB och det känns inte helt OK att ha ett stort hål i grenen).

Sista magbilden... Snart är kulan ett minne blott =)


BEBIS
Nu är bebisen helt klar och väger mellan 3,5 till 4 kg och är mellan 48 och 52 cm lång. Nu är det riktigt svårt att röra sig i magen. Trots platsbrist i magen kan det dröja två veckor till innan den vill ut.
DU
Magen är ungefär lika stor som i förra veckans kontroll. Det är dags för din bebis att komma ut nu. Många kvinnor går över tiden med 14 dagar och ibland lite till. Har du inte packat BB väskan ännu så är det hög tid att göra det nu. Lycka till!
www.minbebis.com

Att längta ihjäl sig

Det är precis vad jag gör just nu... Det är en vecka kvar till BF men bebis kan ju faktiskt komma redan idag om han eller hon vill!

I tisdags var jag och fikade med mammorna från föräldrargruppen. Vi är 8 mammor sammanlagt och i veckan har 2 till blivit mammor (3 totalt). Det gör ju inte direkt att man längtar mindre. Vi satt där på fikan och diskuterade krämpor, förlossningen och gissade kön etc. och nu hux flux är deras bebisar ute - Fantastiskt! Grattis till era små flickor =)

Igår lunchade vi med Dannes praktikant, hans flickvän och deras 2 månader gamla son Casper. Världens sötaste lilla charmtroll som inte gjorde mycket mer väsen av sig än att jollra lite. Jag smälte som smör! Längtan växte...

Visst kan bebis komma idag, men det kan även dröja 3 veckor. 3 veckor av 9 månader är inte särskilt mycket men just nu känns det som mer än en evighet...


UJUJ o HUAHUA

Mille och jag har det inte lätt alla gånger!
Har idag insett att det bara inte går att plocka upp hans bajs på ett smidigt sätt! Jag får alltid sammandragningar och värk i knäna :P Men eftersom han faktiskt bajsar mitt i stan känns det som att man faktiskt inte kan strunta i att göra det!? När det är såhär blött o trist på vägarna blir han dessutom smutsig. I vanliga fall torkar vi honom med en handduk på magen och tassarna men den gymnastikövningen är ett minne blott. SÅ... efter varje liten promenad får han ligga på en handduk i hallen och torka. Eftersom jag inte kan gå långt med honom går vi ofta och korta rundor vilket innebär en hel del "ligga-och-torka-i-hallen" tid för hans del...



I helgen blir det ENBART Danne och Elina mys! Vi ska göra lite nytta men mest onytta! Danne sa en bra grej igårkväll. "Det känns som att det är fredag varje dag". Det måste väl ändå vara ett gott tecken? För fredagar är ju bland det bästa som finns! Nästa helg fyller jag hela 23 bast och då blir det inte en lugn stund (om jag inte ligger på BB förstås).

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0