Jaaa...
Åh en sån mysig kväll jag och älsklingen hade igår! Vi skulle ju fira att jag klarat min lektion med bedömning. Egentligen skulle vi "bara" ha ätit på resturang och gått på bio men när Danne kom hem hade han en överraskning =O 2 biljetter till KFFs match mot Örebro. Vi åt på athena först, jag tog gyrossallad och Danne åt souvlaki, mumms. Därefter gick vi bort till fredriksskans. Efter 8 förlorade matcher lyckades KFF nu äntligen med att ta hem segern, 4-1 och vi var jublande glada =) Skyndade oss bort till biostaden för att se Flickan från ovan. Med popcorn i näven och en, enligt mig super bra film slutade denna dagen mycket gott med en utmattad men HELNÖJD Elina!
Förresten...
Tack för alla fina lycka till kommentarer och sms igår! Jag kände att det var några tummar som hölls för mig =)
Mitt jublande besked är att allt gick som planerat och att jag blev överröst med komplimanger! Wohoo! Både min högskolelärare och mina 2 handledare sa att jag hade en naturlighet i mitt sätt att aqera och att barnen hade stort förtroende för mig. Jag hade inga problem med att få barnens uppmärksamhet och min lektion var utmärkt planerad. Trots det lyckades jag, utan planering, lägga till ett litet samtal om vad Valborg är för något eftersom lektiostiden inte riktigt tagit slut. Detta var ett stort steg som många studenter inte gör förren långt senare, WOW liksom=) Men det viktigaste som de nämnde var att det syntes att jag tyckte om barnen och att jag älskade att stå där framme... Det gör jag verkligen!
Det jag behöver öva på uttryckte dom så fint och förståndigt... "Du måste våga ryta i om ett barn inte gör som du säger, man får bli arg!" Usch, jag vet att jag har svårt för detta men det måste övas övas övas. Idag har jag stora rösten med mig i ryggsäcken, SE UPP BARN!
Förresten...
Tack för alla fina lycka till kommentarer och sms igår! Jag kände att det var några tummar som hölls för mig =)
Mitt jublande besked är att allt gick som planerat och att jag blev överröst med komplimanger! Wohoo! Både min högskolelärare och mina 2 handledare sa att jag hade en naturlighet i mitt sätt att aqera och att barnen hade stort förtroende för mig. Jag hade inga problem med att få barnens uppmärksamhet och min lektion var utmärkt planerad. Trots det lyckades jag, utan planering, lägga till ett litet samtal om vad Valborg är för något eftersom lektiostiden inte riktigt tagit slut. Detta var ett stort steg som många studenter inte gör förren långt senare, WOW liksom=) Men det viktigaste som de nämnde var att det syntes att jag tyckte om barnen och att jag älskade att stå där framme... Det gör jag verkligen!
Det jag behöver öva på uttryckte dom så fint och förståndigt... "Du måste våga ryta i om ett barn inte gör som du säger, man får bli arg!" Usch, jag vet att jag har svårt för detta men det måste övas övas övas. Idag har jag stora rösten med mig i ryggsäcken, SE UPP BARN!
Kommentarer
Trackback
