elinahamberg

...började redan för 9 år sedan. Jag var 13 år gammal och en nystartad sjundeklassare. Danne var en av de "stora" killarna i nian som man mest gick förbi i korridorerna. Jag började hänga lite i fritidsgården "hobban" och insåg ganska snabbt att det var ju där man skulle vara. På rasterna och eftermiddagarna hängde jag som bara den och efter ett tag hängdes det även på kvällar och helger. En stor anledning till allt häng var just "de stora killarna" och framförallt Danne.

Jag minns det så väl, hur vi blev tillsammans! Han började tåflörta med mig under bordet när vi och några fler satt och spelade kort. Pirr pirr i magen och sen var det kirrat! Danne har i efterhand berättat att han hade spanat in mig långt tidigare, innan hänget i hobban började OCH att besöken på fritidsgården blev allt fler när han insåg att jag var en trogen besökare. Hur länge vi var ihop och hur det var minns jag knappt. Det kan i alla fall inte har varit så länge. En kväll när fritidsgården stängde frågade Danne om han fick sova över hos mig. "Javisst" svarade jag. Mamma tyckte minsann inte att det var speciellt lämpligt - att 13-åriga Elina skulle ha killar sovande hos sig på nätterna. Danne fick sova på madrass i vardagsrummet och jag i min säng, PINSAMMA MAMMA (Idag förstår jag henne till fullo). Kort därefter ringde jag och gjorde slut, varför minns jag inte heller riktigt. Danne blev förkrossad och ristade in ett E på sin arm, tragiska tonåring! Man kan fortfarande se ett tydligt E på hans vänstra arm. E som i Elina!!!

Tre år senare gick Danne tredje året på Ingelstorp och jag hade precis flyttat till Karlskrona för att läsa på gymnasiet. Som av en händelse hängde den där Danne ganska mycket på uteställena i Karlskrona och på något sätt, som jag inte minns hur, började han och en kompis hänga i min och Maries lägenhet. Vi hade det riktigt trevligt tillsammans ett tag men så var jag framme igen och avbröt det hela innan det knappt hade börjat, hjärtekrossare nummer 1! För att vara ärlig tyckte jag inte att Danne passade in i min livsstil. Han hade konstiga kläder, konstiga bilar och var alldeles för "bonnig". Jag minns faktiskt att jag mådde skitdåligt över detta. Jag ville så gärna vara tillsammans med honom men det gick bara inte. Skulle jag välja mellan hans personlighet eller useende. Jag valde utseendet, BASTARD!

Sedan var det återigen tyst i cirka 4 års tid. Vi mognade på varsitt håll men då och då tänkte jag på honom! (klyschigt värre). Så av en händelse lyckades vi vara inne på MSN samtidigt. Jag satt aldrig på MSN, han satt aldrig på MSN men ändå lyckades någon högre makt låta detta hända. Det var otroligt spännande att prata med honom och jag hängde rätt mycket vid datorn ett tag. Det gjorde han med men inte visste jag att han gjorde det bara för att jag var där? Han bjöd hem mig till sitt hus och så fort jag kom dit var jag fast! Fast i hans ögon, hår, kläder, personlighet, humor ALLT! Han visade mig en uppsats som han skrivit i början av gymnasiet. Där stod det om mig, hans "första kärlek" och jag insåg att vi var ämnade för varann!

Ibland brukar vi prata om hur det var när vi var yngre. Om när vi var tillsammans, vad vi minns och vad vi kände. När man tänker på vår historia kommer det en liten tår... Den är rätt häftigt egentligen?
Idag har vi volvo, villa, vovve och snart Bebis. Det hade jag aldrig kunnat tro i tåflörtandets hetta i fritidsgården som 13-åring? =)