elinahamberg

Detta envisa sötsug som aldrig vill ge med sig?
Vart kommer det ifrån?
Jag var inte sockeberoende innan eller under graviditeten så det går inte att skylla på.
Jag har slutat amma så därför är inte det häller en orsak.
När jag fikar ser jag alltid till att ta en macka och hemma har vi aldrig något sött liggandes.
Danne och jag har till och med dealat och bestämt att vi inte äter något sött (eller han äter inget sött i min närhet) för att jag ska slippa bli sugen!
Ändå sker det nästan varje dag att jag känner för att rensa varenda låda bland smågodiset på maxi.

Nu kanske ni undrar varför jag inte kan unna mig lite socker ibland? Jo jag ska tala om för er att jag har 6 glada kilon som pryder min lekamen och som inte fanns innan graviditeten och så vitt jag vet kom hela Alma ut... Det ligger inte kvar någon 6 kilos arm och irriterar. Nej, inte ens en liten tå blev kvar där inne! Jag är inte full med fostervatten och har inga bröst sprängfyllda med bröstmjölk, SÅ VAD KAN DET DÅ VARA? Jo, det måste vara fett. Fett som hoppat på mig hux flux från ingenstans?... Därför har jag sötförbud!

En enkel ekvation: Låt oss insinuera att jag kanske visst var sockerberoende under graviditeten. Det skulle ju förklara både det befintliga sötsuget OCH de 6 kilo övervikt. De har blivit bundsförvanter med mina vanliga, hederliga kilon och vägrar att släppa taget. Det verkar tro att de har checkat in på något mysigt hotell som de inte tänker lämna än på ett tag. För hur jag än skakar min rumpa, plågar mig genom fredagskvällen med mandlar och vatten och suktar efter varenda bakelse på fiken så vägrar vågen att visa ett endaste gram mindre. Men jag är INTE bitter och jag tänker INTE erkänna att ekvationen har ett uns av sanning eftersom jag fortfarande hävdar att jag åt helt normalt under graviditeten, man skulle ju faktiskt äta för 2 (eller var det inte så man skulle tänka?)...